Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forts. Nemesis - Skämt - Annons: IVAN CARLSON, Juvelerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om ni ej tillkännager dödsfallet
förrän i morgon, hinner jag sälja ut
aktierna, så att ni ej kommer att lida
någon förlust.
Liksom i en dröm hörde Walker
advokaten avhandla en mängd
juridiska formaliteter. Walker var utom
sig av glädje och hade all möda att
ej ge sin förtjusning luft i ord. Hans
farbror var död på ett naturligt sätt
och han, Walker, var nu ägare till
den stora förmögenheten. Detta var
den bästa lösningen. Hans farbror
hade säkerligen avlidit i det rätta
ögonblicket. Nu kunde Wilson och
hans kumpaner dra så långt vägen
räckte. Han behövde ej deras tjänster.
Walker vaknade till verkligeheten
igen.
— Förlåt mig, att jag ej har varit
så uppmärksam mot er, men
underrättelsen om min farbrors död har
gripit mig hårt, hycklade han.
Advokaten såg deltagande på honom.
— Jag förstår och högaktar era
känslor, lord Pemberton.
— Tack mr Roster. Vet ni, när
nästa tåg till Ridge avgår?
Advokaten såg på sin klocka.
— Om en halvtimme, sir. Walker
tog ett hastigt farväl av Roster och
tre timmar senare lämnade han tåget
vid Ridge, där en lyxbil från slottet
väntade honom. På slottsgården
voro tjänarna församlade och
mottogo sin nye herre med hurrarop och
det smickrade Walkers fåfänga att
bli titulerad lord Pemberton.
— För fram en ridhäst, befallde
han ridknekten. Jag ämnar rida
runt ägorna ett slag, innan jag
dinerar. Ridknekten förde fram hästen
och Walker svingade sig upp i
sadeln och red långsamt genom parken.
— Nu kommer jag att få leva ett
behagligt liv, tänkte han. På det
här slottet kommer det att bli livligt
under den närmaste framtiden, det
garanterar jag.
En välklädd man kom vandrande
över gårdsplanen och gick fram till
ridknekten.
— Kan ni uplysa mig om var lord
Pemberton är? frågade han.
Ridknekten pekade på Walker, som
just försvann mellan parkens träd.
— Där rider lord Pemberton, sir.
Om ni skyndar er den där vägen
hinner ni genskjuta honom vid
korsvägen.
Mannen tackade och försvann i
den anvisade riktningen, och då
Walker kom ridande stod främlingen och
väntade vid vägkanten.
— Är ni lord Pemberton? frågade
han och stack ned handen i fickan.
Walker nickade.
— Ja, sade han stolt. Vad önskar
ni?
Walker fick aldrig något svar på
sin fråga. Han kände en brännande
smärta i bröstet och hörde liksom på
långt avstånd knallen av ett skott.
— Den mördare, som Wilson lejt
för att röja min farbror ur vägen,
for det genom hans hjärna. Sedan
blev allt svart och han förnam ej mer.
—
Lokaliserad fästman.
Fästmannen (passar på i
tamburen, vid en bjudning hos en bekant):
— Älskade Frida! En enda kyss,
innan vi gå in ...
Fästmön: — Är du tokig, Emil...
på ett främmande ställe!
Fästmannen: — Nej... nej, på det
gamla vanliga... på mun, förstås!
__________________
Förlovningsringar i guld från 12:—
 |
| Illustrerad katalog jämte ringmått sändes gratis och portofritt utan firmatryck. Fri gravering. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
