- Project Runeberg -  En rolig halvtimma / 1935 /
30

[MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG)

[Read further instructions below this scanned image.]

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I DÖDENS FAMNTAG.
(Forts. från sid. 20).

Nej, det kunde inte vara sant, var
väl bara en skummande våg, tänkte
Inga, bländad av saltvatten och tårar.
Men det där vita kom närmare...
Nils båt...

Han signalerade med handen och
lät farkosten stryka så tätt han
vågade in under den farliga stranden.
Nästan anade att det gått galet,
ropade han och slungade ut en dragg,
som föll ned i ekan.

— Försök att hålla fast så jag får
båtarna på rum sjö, skrek han. Och
hon kände en fruktansvärd knyck i
armarna, när dragglinan spändes
mellan båtarna. Bort från det
farliga grannskapet gick det. Nils
släppte rorkulten för några
ögonblick och drog i linan som för att få
ekan intill båtsidan. Men först
måste det stormrevade storseglet
ned. Båten vände tvärt, drev med
sidan mot ekan.

— Nils, Nils, rädda mej, jag krossas!
Ingas rop blev mest som en
rossling, men Nils uppfattade faran,
tog ett hopp ned i ekan och fick Inga
till andra sidan precis som hans båt
med ett brak krossade relingen, där
Ingas händer nyss haft fäste. Hennes
ansikte var dödsblekt och ögonen
stirrade vilt av ångest upp emot
honom. Vattnet störtade in över ekan.

— Nils, jag älskar dig, stötte Inga
fram, innan hon svimmade i hans
armar, då de väl sutto i segelbåten,
vilken drivit ett gott stycke till havs.
Hans blick blev öm, när han såg den
lilla gestalten i en derangerad
sjömanshabit. Han böjde sig ned och
strök saltvattnet ur hennes ansikte.
En sjömans maka skulle hon bli, följa
honom då han med tiden blev kapten.
Ty sitt dop därtill hade hon fått, ett
dop i själva dödens famntag.

_____________________

Salt- och sötvattensfisk.

En medlem av djurskyddsföreningen:
— Tycker ni inte, det är synd
om de små söta fiskarna att plåga
dem så där på krok?

Fiskaren: — Sa’ frun, ja! Har frun
sett några söta fiskar i
Saltsjön?

_____________________

— Varför har du gått ur nakenkulturföreningen?

— Jag avskyr att gå lika klädd som alla andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enroligh/1935/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free