Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Merciers Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deraf kan leda, är äfwen ett föremål för
författarens undersökning. De oskattbara namnen af
son, maka, fader, medborgare, pålägga
menniskan förbindelser, hwilka äro owilkorliga, men
ewigt kära för ett dygdigt hjerta; de sätta
henne i de förhållanden till sitt Fosterland och
sin familj, som äro alltför nödwändiga, alltför
angenäma, för att kunna uragtlåtas.
Men det är ej genom bullrande nöjen,
äregirighetens fantomer, egenkärlekens
missledningar eller sinliga planer, som man lärer
att känna wärdet af de pligter, som naturen
förknippat med så mycken förnöjelse; icke eller
att njuta den sanna lycksalighet, som lugn och
oafhängighet föda, en lycksalighet, som så få
med ifwer söka, emedan den är så föga känd,
ehuru i hwarje hjerta, frön dertill gifwas.
Ack, hwem är wäl den, som ej ofta erfarit
behofwet, att bortgå till ensamhetens helgade
fristad, och i dess stillhet söka hjelp emot lifwets
missöden, stundom ock ro för ledsnaden af
ständiga förnöjelser? Längta ej alla ifrån
dagakarlen, som swigtar under bördan af sitt
arbete, ända till den stolta ministern, hwilken
offerröken af ett förbländadt folk dårar,
längta de ej alla efter den långa dagens slut;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
