Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ensamhetens allmänna fördelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
käraste sällskap, hans bäste wän. Ty
förströelse är hans första behof. Ej underligt, om
sådane dårar småningom förlora all
werkningskraft, äro afhängige af alt, hwad dem omger,
och ledas och beherskas af yttre tingens intryck.
Derföre är ock ingen olyckligare, än den
rike, som ej har känsla för annat, än sinliga
nöjen.
Lät Hofmannen inbilla sig, att hans nöjen
blott synas dem föragteliga, som ej deri kunna
deltaga; jag tror det icke. Deremot tror jag,
att man, i en stilla och bortgömd wrå, är
lyckligare, än werldens Herrar och deras Tjenare,
med alla deras plågande förnöjelser.
Hofmannen will synas gladlynt på sina Assembleer,
under det hans hjerta är ett rof för de mest
tärande bekymmer; han talar med synbart stort
intresse om saker, som i njutningen äro honom
helt likgiltiga. Men han måste förställa sig,
och blir med samma förställning bemött; han
gör det, och hans högsta nöje är, att se rum
fulla med menniskor, hwilkas hela förtjenst
består i deras titlar, och den ofta twetydiga
åldren af deras slägt.
Alla stojande sammelplatsar, alla talrika
Assembleer äro glädjens tempel för sådane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
