Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ensamhetens allmänna fördelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppwaknar själen från sin känslolöshet,
owerksamhet och försagdhet, och hoppets glada dag
ljusnar ånyo. Wid blicken på det förflutna,
erinrar man sig, med den ljufwaste rörelse,
allt hwad man med hwarannan delat. Då
den ene fäller tårar, aftorkas de af den andre,
och smärtan blir hos dem gemensam. Hwilka
bekymmer skulle ej kunna besegras utaf dessa,
på ett så innerligt och omedelbart sätt,
förenade hjertan? Dagar och aftonstunder
förswinna, som minuter, wid dessa intressanta,
förtroliga samtal, man ledsnar aldrig att höra
hwarandra, och har blott en enda frugtan,
frugtan för skillsmässa och död.
Förtjenar den wäl att tadlas, som har
känsla och smak för sällheten af en sådan
wänskap, om han ej trifs i wanliga menniskors
sällskap, om deras liknöjdhet, men ännu mer
deras widrighet gör honom likgiltig och stolt,
om werldens bedrägeliga nöjen, i hans ögon,
sakna alla behag, och han flyr sällskaper,
hwilkas enda förträffligtet består deri, att de äro
talrika?
Men huru wansklig är icke denna sällhet!
Under det wi sorglöst öfwerlemna oss åt
njutningen deraf, träffar ett owäntadt öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
