Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ensamhetens allmänna fördelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(v41)
ta den förtröstan, han är skyldig Försynen,
han beröfwar plågorna sin bitterhet, och
swårmodigheten sin seger.
Plågan, olyckan och sjukdomen göra oss
snart och lätt förtrogna med ensamheten. Man
försakar snart werlden, blir likgiltig för dess
nöjen, och den inre passionernas röst tystnar,
då sorg och grämelse betunga oss och alla wåra
krafter förswinna. Då inser man lätt
wanskligheten af det stöd werlden erbjuder oss,
huru smärtan blandar sig med allt, och huru
fåfängan beherrskar allt. O, huru många
nyttiga sanningar få icke äfwen furstar och
förnäme lära under sjukdomar och lidanden,
då allt annat på jorden bedrager dem!
Utan twifwel är den tiden kort, och
förswinner ganska hastigt, på hwilken sjuklingen
är i stånd, att med lätthet och framgång samt
på ett, med hans afsigter enligt sätt, anwända
sina krafter. En sådan lycka är endast
förlänad dem, som ega en stark kroppsbeskaffenhet;
endast dessa kunna säga: tiden är min; men
den som alltid är lidande och sjuk, och för
öfrigt beror af det allmänna, kan alldrig säga,
denna timma tillhör mig. Han måste då
fördrifwa tiden hwarest och huru han kan. An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
