Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ensamhetens allmänna fördelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*3 ]
sänder oss. Wid känslan af den obestämda
wacklande melancholi, för hwilken wi i wår ungdom
äro blottställde, och som i mognare åren mer
beror på grundsattser, och derefter är äfwen
werksammare, börje wi, att känna oss sjelfwer
att göra oss rättwisa, och att se hwad wi äro
och hwad wi borde wara. I dessa ögonblick
kan en förändring i wår kropp gifwa Själen
en ny rigtning, kan samwetet wakna, och
bringa oss till kännedom af oss sjelfwe, hwarunder
wi med den mest andagtsfulla wördnad
nedkaste oss för Gudomen. Melancholien är
ödmjukhetens skola, och sjelfförakt den första grad
af sjelfkännedom. I de ensliga stunder af en
sådan sjelfpröfning förswinna alla passionens
sophismer. Och skulle en alt för hög grad af
bekymmer stund om öfwerfalla oss, och wi skulle
råka på sådana öfwerspända grundsattser, som
ej låta rättfärdiga sig, så kunna dock dessa
snart utrotas, och äro ej till slut så
förkastelige, som den med werldslefnaden förknippade
lättsinnighet, hwilken tillintegör alla dygder.
Djup oro, föranledd genom känsla af wår
swaghet, öfwergår, wid strålarne af en
upplyst tro, till ett lycksaligt lugn, och utan
twifwel är i Gudomens ögon den swärmagige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
