Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ensamhetens allmänna fördelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 66)
om dagen söll jag ej då på mina knän, för
att gråtande bedja Himlen, om hennes hätsas
återställande. Hon weste ej, huru ängslig och
bekymrad jag war, hon anade blott faran af
sitt tillstånd, utan att likwäl yttra något. Hon
smålog, när jag inträdde i rummet och
smålog, när jag lemnade heme. Aldrig klagade
hon, men swarade wänligt och kort på mina
frågor, utan att ens söka uttrycka sitt lidande.
Hon aftynade synbart, men hennes ansigte
bibehöll likwäl samma glättighet, som hennes
rena hjerta och kärleksfulla Själ deröfwer
itbredde. Hennes slsta göromål bestodo derj,
att hon upypsatte böner, i hwilka hon bad Gud
om ett snart slut på sitt lidande, och hennes
sista ord, under den grymmaste dödsånges
woro dessa: i dag siå ing shitn Himmelens
glädje *i
Ett så* skönt a mmmde efterdöme
ståndagtighek, under de största kroppsplågor,
hos en ung och swag warelse, måste hos em
hwar, som betragtar det, wäcka en liflig
önskan, att kunna sölja. Denna wår önskan
upfylles om wi återgå till oss sjelfwe, och
umderhålle oss med Gud i Ensamheten. —
Känssofulle, o olycklige Själar! när edra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
