Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C 118)
fjättrar, man i werlden nödgas bära.
Derföore är det, som den enamme Tänkaren utan
rädsla yttrar hwad han endast med warsamhet
skulle i omgänget wåga. Fegheten har ännu
alldrig inträngt i ensamhetens lugn. Den
som ej frugtar att uppoffra werldsomgänget
åt Ensamhetens fredliga skuggor, wänjer sig
ingenstädes så lätt som der, att trottsa de
sioras högfärd och öfwermod, och frånrycka en
förbländad despotism den lysande larf, bakom
hwilken den döljer sig.
Ensamheten tillskyndar oss de ädlast
röjen, nöjen, som alldrig förlora sig,
åtminshhne så länge Själen ej bor i en helt och hållet
förswagad kropp. Sådane nöjen skänka
munterhet i alla lifwets skiften, tröst i hwatje
olycka. De blifwa sluteligen ett äfwen så
nödwändigt behof, som för den förslöade werls
mannen hans owerksamhet, hans fikande efter
toma nöjen, hwilka han öfwerallt söker, men
ingenstädes finner. Om sådane nöjen säger
Cicero, att de nära wår ungdom, fägn
wår ålderdom, förhöja wår lycka, äro i
bekymmer wår tröst och wår tillflygt,
mumtra oss hemma och äro oss alldrig till laft
när wi wistas ute, de förkorta wåra nåtter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
