Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 129 )
Begär till ära är äfwen med sådane
yttige menniskor förenadt. Men det är ej till
dem, man ämnar wända sig för att få sin sak
afgord; det är till dessa tänkande och opartiske
Domare, till dessa okände ädle själar, af
hwilfa man skiljes ifrån mängden, och ywilkas
hjertan ofelbart öpna sig för en författare,
när de se med hwad förtroende han önskar,
att för dem meddela sig. Blott för att winna
deras bifall, återgår man i Ensamheten. Åro
de, som teckna sina namn på wäggar och
fnsterrutor, mer än fåfänge, så äro wisserligen
de ännu mindre kallade till beröm, som blott
skrifwa för den staden, hwari de lefwa. Den,
som ej är medlem af en Klubb eller Orden,
och likwäl hoppas att få beröm af sine
Medborgare, är en narr, som utsår säd på ett
hälleberg. Kanske förlåta de honom det goda,
han säger, men säkert alldrig något djerft,
stort och fritt. Inför dem måste han således
tiga, om han, för det ärofulla han gort och
för det beröm han från aflägsna Länder
skördar, ej skall ådraga si deras hat och
förfölielse.
En Författare med Själ och hjerta kan
o2
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
