Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
c kaår 3
sak, och att AÆ war- ett af mina
behof.“
”gch hwilken war tå denna sureliga
orsak? Ingen ting annat, än denna otyglade
frihetsanda, som af ingen ting kunde
öfwerwinnas, och som war mig långt kärare än ära,
locka och ett stort namn. Detta fribets-begär
är mendre en följd af stolthet, än af
tröghet, den werkar ock på mig med en otrorig
styrka. De minsta sällskapspl’ater äro mig
widriga. Att säga ett ord, skrifwa ett bref,
aflägga ett beök, är för mig, när det måste
ske, den största p’ååga. Men oagtadt jag
hatar wanliga omgänget, är en innerlig
wänskap likwäl dyr för mitt hjerta. Man har då
inga förbindelser; man följer sitt hierta, och
det är allt. Derföre har jag aldrig omtycke
wälqerningar. Wälgerningar fordra erkänsla,
och jag känner mig otacksam, blott emedan
erfänsla är pligt. Korteligen, den slags lycka,
som jag behöfwer, består icke så mycket deri,
ått jaa kan göra, hwad jag will, som att jag
icke behöfwer göra, hwad jag icke will. För
samfundslefnaden har jag ingen lust. Jag
wille mycet heldre alldeles ingen ting göra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
