Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
c bi )
wa frägårdsmåstare och landtmän. Desto bätte
för dem; ty de hafwa wisserligen, såsom den
förträfslige Canzleren von la Roche i Speyet,
mer lugn mid harfwen och sköffeln, än i da
ras skönaste dagar wid håfwet.
Ett härligt ämne, tillade man, för den,
som will moralisera och beprisa söragtet si
all mensklig storbet, utan att känna werkan
och menn skorna. Men i denna högt prisde
ensamhet hafwa landsbygdens nöjen och oskuls,
smaken för naturens rena och enkla fömöjel
ser, och njutningen af den sluteligen wunm
stillheten ofta mycket liten det. Den mamern,
som på sin post måste slå sig igenom ottlg
hinder, göra wåld på sig såel, och än mno
konst, än med list winna sina syftemå, är mu
först, hwad han httills ej kunde wara, Eon
derain och regerande Herre; han kan m
siapa och förstöra, plantera och utrota, göra fön
sök, när och hwårest han will, kan nedhugga
en trägård, och i stället anlägga en Engall
Park; kan uxpkasta kullar, der inga äro, o
jämna dem, som äro; kan an!ägga sina warn
tenledningar hwar han behagar, kan låta träden
wäxa höga eller låga, ympa eller klippa dem
* enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
