Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 307)
ternes dårskap; den war att förglömma, det
deras själ war kufwad af kroppen, och att, i
följe deraf, hafwa till softemål den högsta gräns
af den teoretiska dygden. Man är ej mindre
menniska för det man lefwer ett ensligt lif.
Opgdens utöfning är ingenstädes lättare än
der inga faror gifwas för den; men förlorar
då hela sitt wärde. Gud skapade mången
Eremit alltför swag för att frälsa sig från afgrun-
den, derföre att han gjort honom nog Käst
för att ej komma dit.
En berömd skottsk YPhilosoph säger
förträffeligt: ”dygden har den henne egna
werkan, att hon låter en menniskas största
lycksalighet härledas från dess eget förhållande.
Den illafinnade är en warelse, helt och hållet
tillbörig werlden. Den beror af hennes gunst,
lefwer af hennes smicker och är lycklig eller
olycklig, allt efter som hon tilldelar eller
fråntager den dessa förmoner. Men hos den
dygdige är den lyckliga framgången af dess
företag alltid blott den andra underlydande
afsigten. Då den uppfult sin pligt, är den lugn,
och öfwerlämnar utgången åt Försynens
skickelse. Hans witne är i himmelen, och den som
känner honom är i det höga. Nöjd med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
