Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
svepte röken som flor. Fönstrens väl fördragna
gardiner utestängde gatans buller, porträtten på
kaminfrisen skönjdes knappt. Pendylen hade
stannat, kolbrasans glöd släckts. Någon
spelade på pianot nere i salongen en osäker och
trefvande melodi — anslagen kommo matta och
med mellanrum. Ur den djupa sammetsfåtöljen
hördes Hectors röst, men hans ansikte var
doldt. Det var som hade jag varit allena med
mig själf.
Hector talade:
— Från den smala balkongen såg man
stadens spiror och torn, dömer och kupoler.
Parkernas vajande trädtoppar och många tusen
rykande skorstenar. Vi sågo in i hundratals
små hem — hvart och ett en liten värld tör sig.
Om natten lyste dess rutor som vänliga ögon
och i morgonsolen glittrade de likt ett ljust
leende. Vi lärde oss känna på detta vis ett
dussin olika par som förenat händer och hjärtan
och vi utbytte med dem vänliga nickningar.
Takrännornas sparfvar sände i kvittringar bud
mellan oss alla och telegraftrådarnas sus sjöngo
hälsningar. När det regnade ställde alla ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
