Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
— Nej, hör nu, sade hon, norrmannen,
artisten, du vet, är alldeles full och sofver som
en död. Jag vill vara hos dig. Jag vill inte
vara allena.
I detta ögonblick hände det sig, att äfven
jag kom uppför trappan. Det var ingen dålig
grupp Hector och den unga flickan bildade.
Den kalla morgonbelysningen föll grå från
högsta takgluggen som i en ateljé. Jeannes lätta
klänning smög villigt efter hennes finlemmade
modellform, och mannen, som hon ömt
famnade, var ett hufvud högre än hon. — Jag
stötte upp Hectors dörr.
— Hu, det är kallt, sade jag. — Se hur
dimman stiger. Men därinne få ni det varmt
bakom de röda gardinerna. Det måtte vara
en hemsk öfvergifvenhetens känsla, att en sådan
morgon gå ensam till sängs. Din bädd, Hector,
liknar i sin tomhet en väntande, stelhvit bår.
Lycklig du, som kan få slumra in från nattens
äckel tätt vid en ung och varm kvinnas sida.
Och jag öppnade min egen dörr och steg
in till mitt ödsliga hotellrum.
Hector tvekade. Ljuset som strömmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
