Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
dens skönaste monument: det sårade lejonet.
Väldigt och imponerande i sin storslagna
enkelhet, samladt det blickar och tankar, drogo
dem med in i blockets fasta form och gaf
styrka lugn och kraft. Hector hade stått en
lång stund framför bilden och glömt alla små
individuella sorger. Därpå hade han gått en
bulevard: rakt ned och ändtligen nått den lilla
restaurangen.
Nu satt han där.
Det var ett långt hvitt rum, med en aflång
alkov — icke olik aktersalongen på en
ångbåt. En trång dörr förde till en smal och mörk
passage, som ledde till köket och ett par små
bakrum, icke större än garderober. Dessa små
hvita hål fylldes hvar afton af hungriga gäster,
hvilka sutto i knä på hvarandra för att få rum
vid de små borden. Det luktade ständigt mat
härinne, olja, fisk, frukt och omelett. Ägaren,
en ung kock, lagade själf all maten och hustrun
satt vid kassan. Leverantörerna, slaktaren,
bagaren, grönsakshandlaren och fiskmånglerskan,
kommo och gingo, kasserade in och hälsade
på stamkunderna. Tvättmannen räknade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
