Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
172
mar och önskningar, allt hopp och all undran är
där. Men själf är du den enda lefvande bland
skuggorna och i allt du tänker och minnes
hinner du icke längre än till ett obesvaradt och
meningslöst frågetecken. — Det är att känna
ensamheten.
Men har du en annan gång — kanske är
det en trist höstdag med kaktusgrå molnväggar
och regn som rinner som tårar på rutorna —
suttit allena i ett halfnaket rum och gräft bland
papper och porträtt och haft intet att hoppas
och intet att tänka fram emot, men ändå med
stilla ro och ett lugnt leende låtit lifvet, som
varit, taga gengångarform? — Det är att
säll-skapa med ensamheten.
Det har jag gjort i dag.
Jag kom att språka med min koffert.
Det var den som började.
Efter frukosten hade jag lagt mig på
divanen. Jag låg på rygg och stirrade upp
i taket. Blicken löpte längs gipspanelen, följde
gasröret till ornamenten kring takkronan, gick
tillbaka öfver den elektriska ledningstråden
och korn från dörrens dammiga öfverstycke in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
