Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
vin på gamla läglar. Ju mildare och vackrare
det blef, dess oroligare kände jag mig och jag
valde till sist ett kafé, där jag kunde vara
fullkomligt ostörd. Ena fasaden låg åt parken
och där satt ingen. Alla sutto åt gatan för de
promenerandes skull, men dem ville jag ju
icke se, och så blef jag, som jag önskade,
lämnad i fred allena.
Där föll ljuset hafsgrönt som i ett
oerhördt akvarium öfver det gamla spjutstaketet
och dammen med guldfiskarna. De höga
hvalfven, som trädkronorna flätade, släppte ned en
silande dager, hvilken föll som gröna droppar
likt vattnet från sockerstrilen öfver
absint-bägaren. Och i detta flor af genomskinlig
smaragdglans lades tankarna lugnade till hvila.
Men en dag spårade Hector upp mig.
Han kom snedt genom parken och han såg
så förändrad ut, att jag icke strax kände igen
honom. Han var yngre, spensligare och
lifligare än förut, och hans hår rikare än förr.
Kinderna hade färg, ögat glans och munnen
var röd som kom han från ett kärleksmöte.
Då han satt vid mitt bord med sitt gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
