Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Och jag, nedsjunken i en stor emmastol,
blundar och ser en grön matta hvars kullar
bära sarkofager. Under de solbelysta träden
simma rökelse och mässång. 1 den blånande
rymd, där Kärlekens tempel med de blödande
rosorna skulle stå, växa kors under vaggande
popplar och cypresser.
Men Marcelle deklamerar vidare:
Loin de moi les vains mots, les frivoles pensées,
Des vulgaires douleurs linceul accoutumé,
Que viennent étaler sur leurs ainours passées
Ceux qui n’ont point aimé!
Den ena strofen följer den andra i ett
vällustigt smärtans tåg — jag hör icke orden.
Jag tänker på det underliga uti att sitta så och
höra en bitter tröst på ett ljuft språk af en
främmande, med ord från död mans mun. Den
lilla Marcelle har ingen aning om hur den
olycklige skaldens souvenir berör mig. Då jag ser
upp, fångar ögat henne i en pose lik det
bedjande Johannesbarnet i Luxembourggalleriet.
Och helt naivt säga dessa unga läppar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
