Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Jag hviskade så pass ömt jag kunde lägga
rösten:
— Visst älskar jag dig, barn ...
Men hon snyftade:
— Nej, nej! Jag är alltför liten och
obetydlig.
Hon gaf mig, när hon gick, sitt lilla
silfvermynt. Det skulle jag ha, ty det skulle bringa
mig lycka. — Här är det.
Och jag såg Hector med road min taga
upp ur västfickan den lilla penningen. Han
bollade med den och skrattade.
— Får jag se, sade jag.
Inom ovalens kant stod den oskärade
jungfruns bild med barnet på armen. Och på
baksidan var under en blomslinga ristadt Marcelles
namn och dag och år då hon konfirmerades,
öfverst stod det: Alma Mäter...
— Gif hit, sade Hector — Kanske den
bringar lycka i Monte Carlo.
— Se inte så sträng ut, gamle cyniker!
hånade han. — Vet du hvad jag räknat ut?
Jo, att hela Marcelle är en förbannadt bra
gjord komedi för att få mig att stanna i hotellet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
