Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
resandehopen i tåghallen i det aflägsna landet.
Och jag var så säker och så glad, ty jag visste
att endast det som icke knytes i stark och
våldsam knut, som icke tages hårdt på och som
icke får nötas mot lifvets fula hvardagskanter
— det bär sin frihet och blir söndagssaga
hela veckan ut och håller intill det sista. Och
därför var det endast en liten varm droppe
af tacksamhet mot ödet, hvilket gifvit mig den
korta och likväl långa stundens salighet, som
steg under mina ögonlock då du reste dig
och långsamt gick mot dörren. Jag såg dig
försvinna, och jag vet att snart susade du mot
söder, under det att mitt tåg ilade mot norr.
Men din kupé var full af osynliga rosor som
jag önskade dit. — Ty du, o tillbedda Inconnue,
har varit mig närmast af alla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
