Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Vi satte oss på bänken. Vattnet porlade
sömnigt.
— Hvad tror ni om kärleken? sade jag.
— Uff, sade professorn.
Men jag var envis. Jag ville att denna
vrakspillra skulle yttra sin mening.
Och så småningtom kom det.
— Jag tror, stammade professorn, att den
finnes — ty motsatsen är icke bevisad. Men
den har icke funnits för mig. Jag har alltid
älskat kvinnor, men det är något fel med mig
— de bry sig icke om mig. Jag tror att jag varit
för beskedlig. Min hustru bedrog mig och
på den tiden, jag hade älskarinnor,
tyranniserade de mig som dumme August i Cirkus.
Det var egentligen förfärligt! Men jag hade
en kollega som var lycklig. Gud, hvad de två
människorna älskade hvarandra! Och när hon
dog, sköt han sig. De voro fattiga och hade
varit gifta i aderton år. Ja. Das Leben ist
eine Strafe.
Och han skref i det blå en algebraisk
formel.
En liten barbent pojke kom med en lek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
