Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
det ödsliga i lifvet, men en vacker
öfvergifven-hetens bild, som kom mig att afundas
statyernas hemortsrätt därinne.
Det tog mig nära ett år att komma ur
detta drömtillstånd.
När jag nu i afton stod vid gallret, kände
jag icke mer denna känsla, som förr så fröjdat
Hector. Jag såg att redan började de första
bladen falla, några hvirflade kring fontänens
skål i en danse macabre, och andra flöto
krumma på spegelytan. Då längtade jag från
parken, och jag kände, att hela lifvet stod ännu
och bidade.
Liksom jag lyckligt skilts från Hector så
har jag skilts från min ensamhet. — Jag känner
mig icke längre ensam.
Och alla de stackars ensamma skuggor som
korsat min väg bli borta i minnet som
tillfälligheter. Lika öfvertygad som jag är att
ensamhetskänslan sen evig tid bott inom oss, lika
viss är jag att blott vi själfva förmå mildra
eller utfylla den. Jag minnes en kväll vid
hörnbordet då den gamle målaren yttrade sig
om problemet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
