Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblickligt avtäcktes allas huvuden och en högtidlig
av-skedsnick ägnades åt den plats, som kaptenen utvisat.
»Och nu», sade Georg, då han i de ombytta kläderna,
som kajutvakten haft den rådigheten att medföra, kände
sina lemmar återfå värme och spänstighet, »nu raskt till
handling — det är tid för oss att börja spela med i den
här natthistorien! Om Gud vill och min plan lyckas,
skola vi fånga skurkarna i deras egna nät. Vi få
emellertid ett gott stycke arbete. Ge nu akt på mina .order...
Ni far med båten litet mera västvart, men icke längre än
att ni kan höra mina signaler. När jag givit första
tecknet, svarar någon av er och upprepar ungefär var femte
minut samma ljud tills jag kommer till er!»
»Gott, kapten!»
»Båten och er själva söker ni dölja så väl ni kan! Håll
alla sex årorna i beredskap, rodret klart och båtshaken i
för’n. Framför allt, gossar, tystnad och försiktighet — vi
veta icke hur många djävlar vi ha emot oss. Varen icke
ängsliga för mig, ifall jag dröjer... Locka hunden med
er! Gå, Kom!»
Ett sakta »Gott, kapten!» blev svaret.
Och efter att med understyrmannen ha växlat ett par
ord om briggens läge, såg Georg båten avlägsna sig,
varefter vår kapten, med steg så ljudlösa som en vildes, begav
sig uppåt stranden.
XLII.
På östra sidan av Hallands Väderö, mot skånska landet,
låg, vid tiden för detta kustäventyr, en tät skogsdunge,
som sträckte sig tvärs över ön, från norr till söder.
Nära invid denna dunge glimmade nu på högsta
punkten en eld, vilken det var omöjligt att upptäcka från fasta
landet, men vilken däremot var så mycket åskådligare för
sjöfarande, helst för dem, som kommo norrifrån.
Med ansträngning bekämpande det brusande blodet,
smög sig Georg steg för steg över backar och buskar och
urskilde snart, att gestalter rörde sig fram och tillbaka vid
elden. Riktigt beräknande, att dessa icke kunde märka
föremål längre därifrån, hade han nu nalkats på ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
