Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än du!» Härvid avströk han fällkniven mot tröjärmen,
prövade eggen mot nageln på högra tummen och kastade
på kamraten en blick, som kom denne att studsa. »Jag
ville bara be dig», tilläde han under ett gement grin, »att
du drar dig till minnes, att öknamnet Flott-Måns förr en
gång kostat varmt hjärteblod!»
»Nå, nå, Månsson», svarade Svarte-Jan, »du kan väl inte
ta. så illa opp ett glåpord av en gammal bekant... Men
svara mig nu, vad tror du om fyrn — månn tro ingen
mygga bränt vingarna på den i natt? Det har blåst friskt,
fast han nu bedarrat... kanske har någon varit ute, som
vi besparat besväret att erlägga tull i Helsingör!»
»Kan väl hända!» svarade Månsson, efter utseendet
blidkad, »Men det är annars ingenting stort bevänt med
sjö-männerna nu för tiden: det är bara en och annan, som
Jockas av de högre frakterna att ge sig ut på hösten och
vintern, och a* de ute, så lägga de hellre bi, när de få en
storm under natten, än de våga en dust med Katten.*
An-jiat slag var det för ett tjog år sedan — då kunde en fattig
stackare förtj äna något med fiske på Hallands VäderÖ!
Jag minns nog jag, när jag på en enda natt, i stället för
några fjärdingar torsk, just här nedanför uppfiskade ett
schatull med 200 pund sterling, 60 piastrar och omkring
40 eller 50 albertska dalrar, utom ett splitter nytt storsegel
och löpande gods för flera hundra riksdaler. Visst var
kapten ännu vid liv när vi kom ombord, och bad, så att
jag än i dag minns det, att vi för hustru och barns skull
måtte skona honom, men jag ville honom inte så illa.
Be-<nen voro alldeles förfrusna, och det gjorde mig så ont om
stackarn, att jag, för att sluta hans pina, genast kastade
•honom över bord. Men» — tilläde den förfärlige
vrak-plundraren under en djup suck — »det är slut nu med
sådana förtjänster!»
»Det kommer också därav», menade Svarte-Jan, »att
.alla göromål ska ske i mörka natten eller i grådagningen.
Tullkarlarna ha god utkik från Törekov, och vi skulle sitta
soin råttan i fällan, ifall vi vågade oss längre ut på
djupet.»
Under detta tal stirrade mannen med oavvända blickar
på den nära förkolnade elden. De båda andra, som tycktes
vara drängar till de samtalande, hade nu, uttröttade av
* Kattegatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
