Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna och faderns ännu obrutna anteckningar. Folket
hade således i villervallan glömt lådan.
Sedan plundrarna nedfört dessa saker i båten och
ytterligare lastat den med så mycket lösgods, som den kunde
rymma, nedstego de själva.
Båten lade till.
»Skynda er, edra djävlar, flyg, spring, allt vad tyget
håller!» hörde han Månsson utfara mot de bägge
drängarna. »Jo, det var likt det», tilläde han och vände sig
till Jan, »att glömma yxorna — när både ditt och mitt
namn stå utskurna på skaftet... Och rätt som det är ha
vi dagen*, och vraket blir upptäckt från land!»
Medan drängarna hastade bort för att försäkra sig om
de farliga vittnena till nattens svarta bedrift, spatserade
Månsson och Svarte-Jan fram och tillbaka på stranden,
lyssnande och spejande, varvid de allt mer och mer
närmade sig stället, där gamlg Stormbom vilade.
»De fördömda hundarna!» återtog Månsson. »Jag är
säker, att vi inte komma undan i tid... Så, för sju tusan
— varsnar du seglarn där norrut? Om en halv timme är
den, fan i min biff, så nära, att han kan se vraket!»
»Dessförinnan», menade Svarte-Jan, »ha vi ta*t sjön
fatt! Proviant ha vi ju för flera dar.»
»Och skulle satan», inföll Månsson, »utskicka någon av
sina tullsnokar, så få vi väl bekväma oss till att sänka det
farligaste: det andra ha vi kapat från en mast, som vi
naturligtvis hittat i sjön.»
»Ja, det kunna vi svära på!» sade Svarte-Jan skrattande.
»Men jag kan då aldrig upphöra att grubbla på, att inga
lik syns på strand och att inte heller storbåten var på
vraket: hade besättningen räddat sig i den och hunnit kusten,
borde en väl längese^ ha hört av dem! Det förefaller mig
likare, att de kanske gömt sig här på ön. Tänk om de hört
vad vi talat och sett vad vi gjort!»
»Å fan heller!» sade Månsson. »Briggen har haft minst
fjorton mans besättning, och skulle inte så många vågat sig
emot fyra?»
»Ja, det är sant, jag tänkte inte på det! De ha nog
, gett sig i båten och kantrat under vägen.»
... »Men vad är detta för något?» utbrast Månsson och
pekade åt den fläck, där flaggskepparen låg. »Är det inte
fliken av en rock?» De avhöljde hastigt liket.
»Åh kors», utropade Svarte-Jan glad, »det är en av be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
