Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn, övergick hans gamla stamsäte Helgenäs till hans
kusin baron Arnold von U., medan Bernhard Letsler, den
irrande flyktingen, den biltoge mannen, efter att under
många år hava jagats än hit och än dit, slutligen med
hustru och barn fann en fristad på den naknaste av
skärgårdens klippor, Johannisskäret.
Georg flög upp. »Jag anade ju detta — således skulle
Helgenäs egentligen ... O, min far, min far!» Han sjönk
åter ned, och det åtgick några minuter, innan han var i
stånd att med samlade tankar fortsätta:
I arv efter en vördad farbroder kom Helgenäs i min
hand, och jag älskade det gamla herresätet med en värma
liksom det ägt en själ, varmed det kunde älska mig
tillbaka.
Och ägde det icke en sådan själ i den trogne Ignelius,
som blivit född och uppfostrad på egendomen och jämte
förvaltarebefattningen efter sin far också ärft dennes
kärlek till familjen och familjegodset! Denne förträfflige
man bevisade mig en trohet, som aldrig förnekade sig.
Jag älskade Helgenäs. Denna fläck, var min värld, och
varje gång jag återvände från någon resa, lovade jag mig
själv att icke så snart lämna den, ty ingenstädes erfor jag
den sanna glädje och trevnad, som jag njöt i hemmet.
Det första ungdomsruset ansåg jag vara över. Ehuru
ännu icke tjuguett år, mognade jag redan, såsom jag
trodde, till en lugn och kraftfull man.
Ack, huru helt annorlunda blev det ej!
I Danmark ägde jag en vän, Richard Tank. Han var
icke rik på jordiska ägodelar, men han var det dess mera
på heder, självständighet och ädla tänkesätt. Han var en
stolt man med aktat namn, och att lämna detta åt sina
efterkommande lika obefläckat som han mottagit det av sin
far var hans högsta strävan.
Under en resa grundlädes vår bekantskap. Vi blevo
vänner,: och lika häftiga i våra intryck, ägnade vi oss åt
denna vänskap med en styrka, som snart gjorde alla ändra
känslor överflödiga: detta var åtminstone vad vi själva
trodde.
Richard, som sedan ofta besökte mig i Sverige, hade
tillbragt några veckor på Helgenäs, då han vid
permissionstidens slut — han var löjtnant i danska armén —
blev kommenderad till tjänstgöring på en avlägsen
fästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
