Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryck. Det var åsynen av en ung flickas nästan
förklarade skönhet, som kom mitt hjärta att ännu en gång
klappa.
Jag förstummades först vid denna rörelse, men trodde
mig snart förstå den. Denna unga flicka syntes vara så
djupt bedrövad och nedstämd, där hon på en stig från
trädgården nalkades skogsparken, att man icke kunde se
hennes kind översköljd av tårar, utan att innerligt önska, det
man ägde förmåga att borttorka dem.
Då hon uppnått bänkarna, satte hon sig. Och under det
hon såg uppåt himlen, märkte hon ej, att den lätta
halmhatten, vars band hon öppnat, föll från hennes huvud och
lät de rika vågorna av hennes hår, glänsande som solens
guld, fritt sväva omkring hennes fina gestalt.
Det dröjde icke länge innan jag märkte, att hon väntade
någon. Hennes blickar flögo ofta med ängslig oro åt ett
annat håll än det, varifrån hon kommit, och snart ilade
till hennes mote en annan ung flicka, i vars armar hon
kastade sig, uader det hon gav fritt lopp åt sina tårar.
»Min Gud, vad du i dag ser olycklig ut, min stackars
Nicoline!» sade den sist ankomna. »Vad fattas dig?»
Och Nicoline — hör du detta namn, Georg — svarade
med en röst, som förrådde djupet och sanningen av hennes
ord: »Mig fattas allt, moder, fader, syster, bror — mig
fattas framför allt ett vänligt hjärta! Om jag ej hade dig,
så... men huru ofta få vi vara tillsammans!»
»Det är sant; och för din skull kunde jag nästan hata
denna skenheliga gamla fru... Men jag är säker, att
något särskilt nu varit å färde?»
»Det är svårt att klaga över den, som ändå visat oss
välgärningar!»
»Men du är mer än överflödigt samvetsgrann! Vem
känner ej hennes helighet: för alla människor talar hon
om en kristens plikt att vårda sig om dem, som icke hava
något skydd i världen, men huru uppfyller hon, när ingen
ser henne, dessa plikter mot dig, den värnlösa!»
»Ack, allt detta är ingenting mot vad hon nu
uppfunnit: hon vill tvinga mig till ett äktenskap, som jag avskyr
och aldrig kommer att ingå — tänk dig, den faslige gamle
herr G., han, som är fullt ut så skenhelig som hon!»
»Himlen bevare dig!»
»O, att han gjorde det! Men i går sade hon till mig
med en blick, som jag nog förstod: ’Lyder du ej, så skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
