- Project Runeberg -  Ens Ropandes Röst i Öknen / 1853 /
93

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—93——

störste tvnr den minste, och den minste tvnr den
stör-stek få kom hon i bryderi; ty hennes lilla förnuft
kunde icke sammanfoga deßa antitheser: Den störste
år den minste, och den minste är den störste. När
Sofia Pehrs dotter kom hem frätt kyrkan, föll hon i
extas, förlorade fansningen och låg liksom affwimmad,
en par timmar-; men mar under tiden röd som en blom-
ma i ansigtet· Mart kunde icke förmörka, att hon an-
dades; endast då och då skiftade hon färg. Och sedan
hon åter kommit till fansning, berättade hon för de om-
kringstående följande:

"D(«i jag« roar i kyrkart (Michaeli föndaaen,) blef snitt
hjerta brinnande af Frälssrrects öfwerswinnerliga kärlek,
font den fivaga lerhhddan icke kunde bära. Dä den him-
melftka elden upptändes i mitt hjerta, blef jag krank af
kärlek; tag blef drucken, och mina kropps krafter tör-
fmnnnoz men mitt hferta blef starkt i andanom, att bed-
ja för alla återlöfta (ijälar). När jag kände, att mitt
hjerm blef fä fnllt, att- jag icke kunde anda6, bad jag-
att jag skulle fa bedja en stutrd för min modet-, som
warit få länge liggande i den mörka hälaiiz -(Henne8
moder hade en längan tid toamät i förtid-flan) för hwil-
ken ingen nåde-is Riema tindrat ännu, o-h det blef mig
äflven förunnadt. Meri under det jag bad, kom Frill-
fareti, och teg mig i handen och bad mig följa med fig«
för att se det rätta fäderneslandet; Och han ledsagade
mig efter ert smal wäg, på hwilken tvandringsmän wo-
ro, bland hwilka somliga hade tröttnat, och orkade icke
gå längre; men andra ledde dem wid handen. Tolfman
Pehr (E11 af de wäckta med» stort förstäird och lefwande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ensroprost/1853/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free