Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Oundle School moderniseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O u n d l e S c h o o l moderniseras 31
kiska satirer var så äkta, att den satte eleverna i
eld’ och lågor och deras bästa stilprov skrevos av i
en bok, som bar titeln Inscribatur", berättadt man.
Dylika stereotypa övningar pågingo ännu på
ader-tonhundranittiotalet vid Oundle School De hade
på visst sätt sitt berättigande. Från skolan kommo
ynglingarna till universiteten i Oxford och
Cambridge, varest sympatiskt stämda examinatorer
tillerkände dessa offer för klassiska språk de högsta
stipendierna. Med hjälp av ett
meritförteckningssystem, som skulle kunna ha vunnit en amerikansk
valagitators respekt, reserverades civilstatens
högsta ämbeten för den "klassiskt" utstyrda
okunnigheten. Sä skolan kunde med rätta skryta med "en
så gott som! oavbruten rad av studenter, som gjort
sin lycka i Cambridge" —■ detta ännu under
skolans dekadansperiod1 på åttiotalet, då det verkliga
värdet av dess pedagogiska verksamhet var så gott
som! lika med noll.
Denna sextonhundratalspluggning i klassiska
ämnen utgjorde skolans väsentliga arbetsområde
och intet annat ämne tycks ha drivits med någon
ihärdighet. De flesta av lärarna kunde varken rita
eller förstodo att bruka sina händer i ett
laboratorium. I likhet med många underordnade lärare
på den tiden voro de som oskyldiga barn på
pedagogikens område. Något försök att lära varje gosse
rita gjordes aldrig. Att kunna teckna ansågs då
ännu sora en "gåva". För den genomsnittsbegåvade
skolgossen, som saknade fallenhet och plasticitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
