Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Oundle School moderniseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ij2 En stor l’à rares liv
§ 4
Icke alltid lyckades det Sanderson att bevara sin
värdighet inför de mötande motigheterna. Hans
temperament var koleriskt och mer än en gång
bröt den pyrande indignationen ut i full låga, då
han i sitt arbete hindrades av avundsjuka eller
tredskand|e dumhet. "Värdig tystnad" är ju icke
möjligt att vid varje tillfälle iakttaga för en lärare,
som har till uppgift att giva uttryckliga direktiv.
Sanderson var ju tvungen att inarbeta sina idéer
i motsträviga hjärnor. Han var ingen boren talare,
hade tvärtom1 ganska svårt för att
sammanhängande framställa sin rikedom av tankar, och han
nödgades1 ju banna, gräla, bekämpa
ouppmärksamhet och näsvishet. Han var ofta förgrymmad på
pojkarna och sparade icke på stryk de första åren
vid Oundle. Han slog hårt och otympligt i ett
tillstånd av vitglödgad1 vrede. En tidning eller en
skrivbok, applicerad på den kroppsdel, som av
gammalt ansetts lämpligast för stryk, var icke till
stor nytta. Rappen kunde lika gärna träffa benen
eller fingrarna. — Men då hade han också frestats
över förmåga. Det var ett bedrövat hjärta, som
tog sig uttryck i en hagelskur av slag i blindo.
Gossarna1 resonerade mycket om denna föga
orto-dbxa metod’, men det fanns något i deras ännu icke
avklädda "gamla människa", som kom deml att
förstå och sympatisera med denne häftige främling,
som de sökt motarbeta, med hans virvelstormar av
vrede. De insågo, att han var en högt begåvad per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
