Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sandersons utveckling framträder i hans predikningar och kristendomslektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sander sons predikningar 83
§ 3-
Ortodox kristendom är byggd på dogmen om
människans fall och fördömelse, -men jag har blott
funnit några sällsynta och vaga hänsyftningar på
denna hörnsten for kristendomens frälsningstanke.
Jag har icke heller funnit något belägg för att
Sanderson förnekade människans fallna tillstånd, men
han diskuterade det aldrig och hans
kristendomsundervisning gick snarare ut på ett undvikande av
ämnet. Så småningom) blev i hans undervisning ett
nytt ord — ett ord, som blott sällan påträffas i
evangelierna — alltmer framträdande: ordet
"skapande". För ett nämnande av ordet "frälsning
finner man tjugu dylika av ordet "skapande". Jag har
trott mig förstå, att han hämtat uttrycket från en
hittills föga uppskattad kyrkofader: St. Bertrand
Russell. Jag betvivlar, att de utdrag jag här nedan
ämnar göra ur några av hans predikningar skulle
inför kompetenta teologiska domare kunna anses
som acceptabla prov på någon av kyrkan gillad och
stadfäst dogmatisk åskådning:
"Gud hade skapat människan och hade i hennes
näsa inblåst livets andedräkt och så vart människan
en levande själ, i besittning av en gudomlig och
evigt oförstörbar ande, en Gudaliknande ande, som
skulle fylla själen med orons, den otillfredsställda
längtans, det naturliga livstörstandets strålande,
livskänkande ande. En kraftens källa, en dynamisk,
skapande makt, en demonisk, växande drift —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
