Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ären och förklarar, att Gud sjelf vill sluta
henne till sitt faderslijerta. Men Julia
svarar honom, att hon heldre vid Alberts
hjerta vill dö för evigt, än utan honom komma
till himmelen. Då försvinner den gullvingacle
ängeln, och en osynlig änglachor begynner,
som ber henne glömma jordlifvets dröm.
Derefter får hon höra en sång af
helvetesandar, som på ett verkligen infernaliskt sätt
påminna henne om hennes förflutna
jordiska sällhet, i det de mecl yppiga färger
skildra skönheten af en jordisk vårmorgon. En
soloröst från helvetet beskrifver derefter på ett
förblommeradt sätt en scene ur hennes egen
lefnad, helvetets portar öppna sig, och
af-grundsandarne påminna henne om den
månljusa sommarnatten, då Albert i videhäckens
skugga tryckte henne till sitt klappande bröst.
Julia tilltalar dem:
O, vänner! om J ömmen vid min smärta,
J gören det. — Er qvalet sjelfva tär. —
Bönhören mig — förkrossen ej mitt hjerta
Med hogkomst af hvad evigt flyktadt är.
O, jordens fält! o, sköna sommarnätter!
Violens doft och näktergalens säng!
O, silfver källor j som kring gröna slätter
I stilla månsken kröken eder gång!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
