Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
"vid Tiberns blommiga stränder.
Vann med sin klagande sång Cjnthias löje
och kyss"
Stagnelii sonnetter utmärka sig, likasom
lians elegier, af clen högsta formfulländning.
En sorglig anda rader i dem alla, ingen enda
är helgad åt kärleken; skalden utgjuter i dessa
melodiska dikter nästan endast sin sorg öfver
materiens tryckande bojor, sin längtan efter
den befriande döden. Två sonnetter har han
helgat åt Lidners och Oxenstjernas minne.
Daphne, Narcissus, Lidande och Tröst,
Höstsolen, Molnet, Solrossen och Tystnaden äro
de, i hvilka ide’en är djupast fattad och
skönast framställd.
De af utgifvaren så kallade "Rent
Lyriska" stycken äro till en del obetydliga* mot
dem, vi hittills nämnt. Hammarsköld
förmäler i sitt företal, det ban varit nödsakad att
ur samlingen utesluta några af Stagnelii
i-dyller, i anseende dertill, "att de uttalade den
sinnliga fröjden med en alltför gäll stämma."
Det liade varit alltför interessant, om lian
med detsamma närmare utvecklat sina
åsisr-ter af den i sådana målningar tillåtliga
friheten, då han kunnat upptaga sådana
stycken, som det till Julia (sid. 288) m. fl.
Imellertid innehåller äfven denna afdel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
