Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
var fallet äfven med Schiller. Väl kan man
ej neka, att Schiller i flera af sina
arbeten, särdeles i Don Carlos, lät "uttryckets
flykt", att jag må nyttja vår författares ord,
"förleda sig att lägga för mycket ned i
språket." I hans fulländade arbeten, i
Wallenstein, Maria Stuart och Wilhelm Tell, kan
man deremot ej utan orättvisa beskylla
honom för denna öfverdrift. Monne ej till ex.
Macdonald och Deveroux, i första scenen af
femte acten $ Wallensteins Tod, tala såsom
äkta soldater? Monne ej i Wilhelm Tell, lika
så väl som i många af Shakspeares piecer, "en
livar talar sitt språk, en hvar har den yttre
form, som anstår honom’? I vissa af
Shakspeares historiska skådespel, såsom Richard
II, King Jolin, o. s. v., är de lägre
personagernas språk fullt så praktfullt och
poetiskt som lios Schiller.
Samma författare, öfver hvars arbete vi
här i korthet gjort några anmärkningar,
yttrar på ett annat ställe den förmodan, att
Svenska literaturen snart, likasom på sin tid
den Franska, den Tyska och den Engelska,
torde i sin ordning blifva den förnämsta i
Europa. Betraktar man med ett lugnt och
*) I företalet till öfversättningen af Th. Moores
Irish Melodies. Författarens anmärkning.
■ -V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
