- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
52

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52
Band du din doftande krans af sånger om Selma ocli Fanny,
Ack, en ovissnelig krans! — ty i livar blomma deri
Hade du gömt en idé om verlden i menniskohjertat,
Och om den himmel, som der strålar af kärlekens sol;
Då uti ilande rytm till lifvets oskyldiga fröjder
Manade du med en röst, glädtig och vis på en gång;
Då du diktade re’n om Knekten på ön uti Saimen, —
O! den skönaste sång, som från den tid, då i Kord
Skaldernas språk var blott ett, hade tonat i Svearnes språkform
Enkel och hög på en gång, liknande Nordens natur.
Men öfver böljan, som då blott vaggade Svear till Svear,
Buren af morgonens fiägt, ilade glädtigt din sång,
Och som den vårliga vind med eldiga kyssar till blomning
Väcker de sippor, som nyss slumrat i drifvornas snö,
Så med sin hjertliga glöd den lifvade Svenskarnes hjertan,
Löste med älskligt behag konstens förstenande tvång.
Och som den lärka, som först bebådade våren i Sverige,
Sångens gryende vår, nämndes med glädje ditt namn.
Men när våren allrem hade börjat att blomma i Sverige,
Då frän den jord, på hvars harm örnen från öster nu satt,
Kom öfver vågen till Svea du sjelf, — o, det skönaste byte,
Svea vid Finlands förlust fick till sin fröjd i behåll!
Och i de bröst, som med lyran förut du för kärlekens läror
Eldat, der sådde du nu himmelska sanningens säd.
O, för ett hjerta som ditt var detta det skönaste kallet,
Dertill vigde du dig redan i diktningens verld.
Ja, grundtonen, som glöder så ren i hela ditt skaldskap,
Är ju den andakt, som blott brinner i hopp och i tro;
Och när i templet, så mild som en engel i bojor, du tydde
Läran om himmelens lif, var du Allkärlekens skald.
Derför blef hvad du sjöng, liksom hvad i templet du lärde,
Alltid harmoniskt skönt, alltid eteriskt och rent;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free