Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gl
Blott en harpolekare ban blifver
I en tid af hafsdjup inre nöd;
För sin lek lian allt till spillo gifver,
Då lian skulle gifva lifsens bröd.
Må han lida: huru djupt han qvider
Under egna qval, hans sång likväl
Blir en sjelfvisk suck, om ej han lider
Som en sträng också i folkets själ.
Henrik Wergeland! I dina skrifter
Af ditt Norges blod en åder går.
Bland ditt fria, fasta folks bedrifter
Derför ock ditt verk inskrifvet står.
Må med sången leka den det gitter,
Leka sig till döds hvem helst det vill.
Men med dagen bleknar dock allt glitter;
blott hvad sant är hör en framtid till.
Blott den sång, som till ett uttryck blifver,
Djupt och varmt, utaf sin egen tid,
Blir odödlig; ty den folket gifver
Lif utaf sitt lif i dagens strid.
Juli 1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
