Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Den stenen, det var hans eget jag,
Hans lilla poetiska sjelf;
I sitt femtonde år han fått sigte derpå
I diktens speglande elf.
Han hade det aldrig förgätit se’n,
Det blifvit hans ungdoms brud.
Det blifvit hans kärlek, det blifvit hans lif,
Det blifvit hans allt, hans Gud.
Som eröfrare hade han svärmat fritt
På sin sotfa från kust till kust.
För frihet, frihet hau brunnit blott,
Men hans »frihet» var — egen lust.
Och så han drömde sin ungdom bort,
Pä sin gamla sotfa sträckt,
I umgänge blott med sin sköna själ
Geh de stora heroernas slägt.
Och sä han drömde sin ungdom bort
I olympiskt, gudomligt förakt
För allt det lilla som har sä fatalt
Oss andra i bojor lagt.
Men en dag der trädde en skugga in
I hans dunkla kammarverld.
Han log emot den en tid. — Till slut
Han kände sig dock som snärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
