Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Tills lian börjat hennes lagar ana.
Lösa både sig ocli all naturen
Fria ur den gamle sfinxens famntag;
Ser du så den odlade naturen
Rätt i ögat, då hvar odlad planta,
Ja, då sjelfva mullen kring dess rötter
Kan förklara dig naturens väsen
I dess sammanhang med menskans lif.
Menskan är naturens herre, sägs det.
Ej dess herre blott, dess öga är hon.
Yäl i henne all naturen klarnar
Till medvetande utaf sig sjelf;
Men hon föreskrifver inga lagar.
Sjelf hon lyder under samma, stora
Verldslagstiftning som naturens riken.
All naturens odling är tillika
Menskans egen odling, och dess lifsfrukt,
Friheten, blir ej naturens ensamt,
Ty den blifver äfven menniskans.
Som våldsverkare har menskan börjat
Odlingsverket, och naturen ödmjuk,
Blind och stum fick blöda under huggen.
Men ju mera menskan i naturen
Lägger ner sin insigt och sin kärlek,
Blir ock denna mera slägt med henne.
Derför skall hon en gång älskas,
Icke slafviskt, som de dunkla makter
Ålskas blott i fruktan eller joller,
Men i kärlek fritt, som blott den frie
Kan förstå att älska eller vörda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
