Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Af död och glöd, af storm och så af stiltje
Uti orolig vexling, står oss qvar.
Hur sångens foglar skrämda hafva tystnat,
Och »tankens örn» med uttömd kraft sig gömmer
I någon bortskymd vrå för solens blick!. ..
Till natt det mörknar mer och mer . . .
Hvarthän?
Hvarthän, min ande! . . .
Nej, I blida skuggor,
Som sväfven här i dessa stilla lundar,
Förlåten mig, att Eder frid jag stör. —
Er dag är gången, gången, ja, för alltid,
Och ej blott Eder, men också den sångens,
Som i ungdomlig yra stämdes upp
Af våra fäder här på Edra grafvar.
Och dag, som är, som varder. . . den är vår!
En dag af sång ej, men af tunga strider,
Mot hvilka edra voro blott en lek
»Med gratierna i glädtig dans» ...
O ja!
Helt andra tider kommit. Seklets genius
Ur sångens rika ungdomsdrömmar vaknat
Till känslor, hviskande om mannens pligt.
Erån bönens, aningens och hoppets dagar
Den eger knappast något annat qvar
An häftigheten i sitt sätt att vara.
Hvacl nyss ännu var all hans lust och ära, —
Att väcka häfdernas och sagans genier
Ur deras slummer upp till glada fester
Och lyssna glad till dem om tid som flytt;
Att dansa om med diktens genier. . . lyssna
Till rösterna från höjden och från djupen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
