Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Af honom adlas, huru de förädlas
Till harmoni med all den rika bildning,
Som sjelf af fädren han i arf har fatt;
Se, hur han tusendubblar ordets vingar,
Hur öfverallt, upprörda af hans kärlek,
De stiga, bildningens och tankens böljor,
Och svalla snart kring torpet lika rikt
Som förr omkring de mäktiges palatser.
Se, hur han skärper sin uppfinningsstyrka
Och lockar fram naturens hemligheter;
Hur han med nya medel, lika säkra
Som verldens lagar, bildar hela jorden
Till hvarje enskilds välbekanta hem
Och lemnar knappast så en enda vrå,
Dit icke ljus och sanning kunna nå!
O, du, som lefver blott i det förflutna
Och finner ej uti den dag, som är,
Det sökta svaret på din ungdoms frågor;
Du skönhetens, du sångens, konstens son,
Som fåfängt söker i de ungas hjertan
En spegel för de bilder, som du skapar,
En återklang för dina drömmars tonspel;
Du kämpe för den bildning, hvilken bar
»Odi profanum» stolt uppå sin panna
Och blott af nåder någon gång lät fälla
En gnista ned i stugans mörka natt. . .
. .. Betrakten dagens genius rätt. Dess oro
Ar kärlekens, som kämpar om tillvaron
Uti det nya välde, som nu danas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
