Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Nyss i tystnade strandens lundar
Flägten slumrat. Nu dock af Njord frammanad,
Ännu en gång till liafs den ilar,
Fattar stäfvens rykande lägas lock.
Sprider flammande seglets flingor
Vida kring i mörknade rymdens sköte,
Smeker en stund med vingens flammor
Kungens kinder, blekare än dervid.
Stilla, drömmande, böljan speglar
Bålets vidtkringfladdrande offerlågor.
Hur de kyssas våg och flamma!
Morgonsol skall se blott ett askhöljdt vrak.
Tyst, som höghvälfda tempelhvalfvet,
När på tysta andaktens vingar bönen
Bäfvande sväfvar derigenom,
Höljer rymden böljornas dunkla graf.
Ingen tindrande stjerna prydde
Sommarnattens blånande himlaslöja;
Men nppä häfdens himmel uppgick
Hakes minnesstjerna i blodig prakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
