- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
146

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146
vara menniskans egna. Det tinnes intet i naturen, alltifrån
verldkonstellationen till kritstyckets för det obeväpnade ögat
osynliga djurbildningar, som icke forskningen berört. Det
är sanningen vetenskapsmannen söker. Att de sanningar,
han finner och meddelar, blifva slägtets egendom och närings-
idkarnes ljus, bekymrar eller gläder honom ej egentligen.
Hans forskningar blifva dock alltid folkens allmänna egen-
dom. Naturen drar alltid försorg om, att en annan ordning
af arbetare, talanger o. s. v. taga reda på smulorna, som
falla från den rike mannens bord. Men huru högt veten-
skapsmannen än må, om icke stå, dock ställa sig öfver nyttan
af hans arbeten för dagens lägre behof, som det heter, —
han måste dock sättas som förste arbetare i naturens arbe-
tare-personal. Och i en tid af harmoni mellan vetenskap
och hvardagslif skall han glädja sig öfver denna ställning
att arbeta för folkets bröd på samma gång, som han arbe-
tar för folkets ljus och sanningen sjelf. Blott ett vilja vi
tillägga. Hans kärlek till och arbete för sanningen och na-
turen måste vara utan sjelfviskhet, om han skall lyckas
tränga in i naturens hemligheter. Naturen har ingen san-
ning att skänka sina sjelfviska tillbedjare. Den der så ar-
betar, får för sitt mer eller mindre anspråksfulla fusk, för
sin lilla detalj nöja sig med sin lilla lön för dagen. Dock
ega äfven de mindre rikt begåfvade, men dock i sanningens
tjenst verkande sin betydelse bland arbetarne. Afven de
äro ett medel i naturens hand. Det finnes intet arbete, som
ej bär sin frukt. Den lifvets makt, som bjuder arbete, drar
alltid försorg om någon frukt deraf. Naturen frambringar
millioner former, innan hon liksom förmått åstadkomma typen.
Der råder samma lag för arbetet och arbetaren i hennes
tjenst. De tusen skenbarligen obetydliga eller rent af
vilseledande arbetena äro dock liksom förarbetena för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free