- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
155

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155
om både lians och naturens sak skola rätt befrämjas. Han
skall aldrig, när vi betrakta honom i hans sammanhang med
och förbindelse till slägtet, verkligen förbättra sin och de
sinas ställning derigenom, att han sjelfviskt våldför naturen.
Må vara, att det gifves vissa våldsamma åtgärder, som föl-
en tid kunna synas vara af nöden, ja, att under vissa för-
hållanden sjelfva tillvarons upprätthållande gör ett dylikt
våld ursäktligt; verkligt nyttigt i stort taget blir det dock
ej. Regeln faller ej för undantagen. Och odlarens förhållande
till naturen, till den jord han brukar och till de naturens
skapelser, hvaraf han betjenar sig, måste derför bestämmas
såsom ett i grunden sedligt förhållande, grundadt i aktning-
för den magt, som råder öfver både naturen och honom sjelf
och som satt honom till naturens och hans egen varelses
förädlare och förklarare, på samma gång den bestämt honom
till att i kampen för egen tillvaro på en gång upprätthålla
sig sjelf och bekämpa sin sjelfviskhet.
Hvad vi här yttrat har sin särskilda tillämpning- vid
behandling af den gamla frågan om sambandet mellan det
nyttiga och det slcöna. Vi lemna vetenskapen och konsten
här å sido, då de icke omedelbart arbeta i det nyttigas tjenst,
utan, såsom vi ofvan nämdt, verka egentligen oberoende af
all tillämpning på lifvet, om de äfven se och möjligen fram-
hålla den. Vi vilja här endast dröja vid näringsidkarens,
yrkesmannens och särskildt odlarens ställning till den frå-
gan. Det nyttiga är för honom hufvudsalc, han arbetar ome-
delbart derför. Vetenskapens och konstens förvärf användes
af honom i det närmast nyttigas tjenst. Med det sköna i
och för sig har han egentligen intet att skaffa. Dock är
det en gammal sats, att icke blott det sanna och sköna, utan
äfven det nyttiga och sköna ga hand i hand. Inom somliga
yrken är dock detta åminstone mera uppenbart än inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free