Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
med mente. Det betydde visst, att hon höll för mycket af
oss. Det gjorde hon väl också. Hade hon haft större till-
gångar, så vet jag icke heller lmr det hade gått. Hon skulle
sannolikt haft svårt för att neka. Kanske, ja Helt visst,
hade också vi då frestats till nycker och fordringar, åtmin-
stone jag. Det var till och med icke utan att jag en gäng
var nära att gifva efter för dylika frestelser. Men den
gången räddades jag och mor med; och af hvem eller hur?
Af hvem annan än af henne sjelf, och detta utan att hon,
enligt hvad jag med visshet vet, förstod huru. Med med-
veten stränghet skulle det kanske icke lyckats, och med
omedveten troligen ännu mindre. Nu skedde det med en
kärlek, som icke var mäktig af något slags beräkning. Det
var ett schackdrag, såsom jag dock först många år efteråt
förstod, af en ingifvelse, som skulle kunna bevisa, att, om
äfven moderskärleken stundom är blind, som kärleken i all-
mänhet säges vara, den dock, äfven när den yttrar sig som
svaghet utan klart medvetande om de möjliga följderna, går
den rätta vägen och vinner spelet. Historien var följande:
Kamraterna i skolan hade länge och väl tait om, att vi
skulle gå tillsammans till Djurgården l:sta Maj. En utaf
dem, några år äldre än jag och till hvilken jag satte mycket
förtroende, hade gjort upp, att vi den dagen skulle vara så
»sprättiga» som möjligt, såsom det hette på skolspråket. Det
föreföll mig, såsom skulle det ordet egentligen gälla mig.
Jag kunde nemligen icke undgå att märka, att de flesta
kamraterna voro »sprättigare» än jag, äfven i hvardagslag,
klädd som jag alltjemt var i mina hemsydda kläder, som
jag nästan tror icke just alltid passade så väl, och som både
till tygets beskaffenhet och färg voro sådana att de allt
emellanåt förskaffade mig hvarjehanda öknamn. I synnerhet
var det ett af mina plagg, — något att byta om med hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
