- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
174

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174
växt. Något samband mellan dessa begge förändringar fans
icke. Imellertid bade vi växt och växt, vi begge barn, och
till slnt ville det lilla rummet icke rymma oss alla. En
utaf oss måste ut ur boet. Lotten föll på mig, som behöfde
mesta utrymmet. Så skildes vi omsider. Det kostade på,
ehuru vägen, afståndet, endast var några stenkast.
Så gick det en tid bortåt. Dock endast några månader.
Vi hade vuxit för mycket tillsammans och hade ej råd att
lefva skilda. En förändring på allvar måste ske. Det var
omöjligt för mor att längre hålla ut. Omöjligt ock för oss att
lifnära oss på gemensam räkning. Antingen måste vi begge
barn ut i verlden till sjelflförsörjning och mor lemnas ensam
i sitt betryck; eller ock måste vi ställa så till, att vi kunde
börja en ny gemensam räkning på annat håll. Valet var
icke svårt. Till sjelfförsörjning var ingen af oss begge
vuxen eller fostrad. Mor hade icke förstått bättre än att
låta oss alltjemt gå i skola, och att nu afbryta vår gång
der hade väl varit som att bryta af oss. Vi voro veka skol-
plantor, visserligen vana att lyda och försaka, men icke att
kämpa verksamt och taga nya tag. Hvarken mor eller vi
kunde tänka oss något bättre än att fortfarande få vara till -
sammans; och så beslöts att söka en väg, som kunde leda
till det målet.
Mor fann den icke. Hennes tilltagsenhet, stark som
den varit i ungdomen, hade väl veknat något med åren, kan
jag tro. dag minnes hur hon famlade, då hon skulle söka
ny väg. Man viker också icke lätt ur spår, som inom en
trång rymd trampats i en följd af år. Lyckligare var då jag.
dag får en dag se i en tidning, att en lärarinneplats
var ledig vid en skola i en annan stad. Lönen var 450
r:dr och fria husrum med vedbrand. Som vilkor för platsens
erhållande fordrades, att sökanden genomgått en leurs vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free