- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
179

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179
tydligt att, såsom hon sade, alla menniskor ville skolan väl,
och med en sadan visshet till stöd går man igenom hvad
som helst. Jag ville önska, att de som tycka verlden icke
blifva bättre, men väl tvärtom, finge rätt sigte på sådana
erfarenheter, som dem man kunde göra i mors skola. Förr
hade stadens alla fattiga barn under de spädare åren varit
lemnade åt sitt öde. Nu sträfvade man med lif och lust att
rädda och uppfostra de små, mer eller mindre vanlottade.
Den som sett, huru förhållandena i detta fall förbättrats
under ett par tiotal af ar, kan icke undgå att känna med
sig, att menniskorna dock lära att mer och mer älska hvar-
andra. Utan att just reflektera särdeles mycket på allt
detta, kände mor att så var. Hur trött hon än stundom
kunde vara, — den der känslan af att verlden ovilkorligen
blef bättre och bättre, uppehöll omedvetet krafterna; och så
höll hon på med sina barn år ut och år in. Det enda jag
någon gång hörde henne klaga öfver var, att allting blifvit
dyrare med hvart ar, och att det således icke ville räcka
till som förr. — »Nå, då kan ju mor, som andra embetsmän,
begära löneförhöjning», anmärkte jag. — Hon tog det som
ett skämt; och dermed var den saken afgjord. Hon hade
dock nu skött sin skola i 17 år, utan att hafva ens begärt
h.jelp till något biträde, fastän barnskaran vuxit betydligt.
När jag då en gång anmärkte, att det åtminstone väl icke
vore för mycket begärdt att anhålla om någon dylik hjelp
nu efter så många år, svarade hon mig blott: »Åh kors,
flickan hjelper mig nog som förr», — syftande dermed på
min syster, som också ganska riktigt hjelpt till under de
17 aren, utan att någon af dem fallit på den tanken att
begäia nagon ersättning derför. När jag sedan ville göra
alU ar af saken, tog hon väl icke illa upp det; men det var
dock som skulle hon tyckt mig vara stadd på orätt väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free