kunna alltså tjena såsom noter till de allmänna drag, jag i det föregående framhållit. Holländaren är, som bekant, mäkta rik. Han förtjenade betydligt på handel och sjöfart under den gamla goda tiden, och spara kan han också. Han är derföre också sedan långliga tider tillbaka bekant såsom en af Europas förnämsta kapitalister. Men — han sätter ej sina kapitaler i rörelse inom Holland så mycket som man skulle förmoda. Det är nu ett fult drag af honom. Han ”lägger ej ner” sina pengar särdeles gerna i odlings- eller industriföretag. Han tycker helst om ”papper”, statspapper som det heter, österrikiska papper, ryska papper o. s. v. Det rika Holland låter engelsmän bygga jemvägar åt sig och besitta de stora jordsträckor, som för jernvägarne behöfvas. Det låter engelsmän torrlägga landsträckor inom Holland. Med andra ord, det har en viss smak för döda kapitaler, och det har aldrig ett folk, som är vid friska lifsandar. Hvad gör kapitalisten då? frågar man. — Han lefver i godan ro i Amsterdam, om han ännu är börsspekulant och klipper sina couponer, eller annars i Haarlem och Utrecht och Zaandam o. s. v. Med åkerbruk och dylikt befattar han sig ej i allmänhet.