Men hvem gör det då? Hur skall åkerbruket kunna hjelpa sig fram utan dem? Saken synes vara den, — såvida jag icke uppfattat förhållandet alltför illa, — holländaren torde i grunden mera vara penningekarl än något annat. Med penningens makt har han beherrskat verlden. Och han gjorde det mera till sjös än till lands. Han störtades från det väldet. Men han har ej bytt om natur för det. Han håller sig hellre till kassakistan och pulpeten. Emellertid, der saknas ej större landtbrukare. Baronerna van Heckeren, van Brakel och Pallandt van Keppel ega betydliga besittningar utanför Arnheim; Jghr Gevers Deynoot mellan Rotterdam och Haag; van Gennep likaså i trakten af Haag; baron Verschuur, hrr Amersfoordt, Wickewoort Crommelen och Heuft van Velsen vid Haarlem och i Haarlemer Meer, mr Sarphati, direktör för det stora pudrettfabrikssällskapet i Amsterdam, baron van Hardenbroek vid Utrecht, bekant såsom den der icke försmår att, på samma gång som han är kammarherre hos konungen, med egen hand odla och sjelf på torget sälja sin säd; — dessa och några andra bedrifva stort åkerbruk. — Men de lära emellertid vara få, de större jordbrukarne. Och orsaken dertill ligger dels i ofvannämnda förhållande med kapitalisterna i Holland, dels deri,