man ej funnit skäl att importera något deraf från Holland. Men huru förhåller det sig med densamma nu för närvarande? — I det hela taget ungefar på samma sätt som hos de andra folken i Europa, d. s. s. både produktion och konsumtion fortgå, men rörelsen kan i det hela sägas vara ’'flau”, och det icke minst å poeternas sida, sedd från insidan. Men, som sagdt, produktiofien fortfar. Hollän-darne skola också hafva sina kalendrar till julen. De äro ett europeiskt folk dock. Och boklådorna hafva sålunda att bjuda på poesi, både med och utan guldsnitt. Med andra ord: Holland torde ej vara så mycket efter sin tid i poesi heller, men också är det lätt nog att följa med, när den poetiska dynamometern visar en kraftrörelse i det närvarande af plus och minus 0. Karakteristiskt för holländarne är emellertid intresset för den gamla poesien. Hvad som för dess bevarande och spridande göres i dessa tider uti Holland förtjenade sitt särskilda kapitel, liksom så mycket annat. Men vi kunna blott berätta en och annan bokhandelserfarenliet. . v Hollands begge största gamla poetiska författare hette Jacob Cats (f 1660) och Vandel (f 1679). Den förre var statsman och skald på samma gång och deruti åtminstone lik sin samtiding i Svergc,